Cotehardie, 1300-talets andra hälft

Cotehardien, eller den ”Djärva kjorteln” som det betyder på franska*, börjar dyka upp ett par decennier in på 1300-talet då modet börjar förorda mer kroppsnära plagg för båda könen. Ett resultat av detta är att plaggen behöver knäppas, och det blir högsta mode att visa upp långa knapprader på plaggen, ofta tillverkade av samma tyg som plagget men även av metall. Några bevarade manscotehardier finns tyvärr inte, men vi har ett rikt bildmaterial och bevarade vapenrockar av likartad konstruktion, såsom den jupon som ska ha tillhört den franske kungen Charles VI. Min cotehardie är sydd av ett grågrönt ylletyg med valkad och överklippt yta som bör motsvara ett enklare kläde. Kläde tillverkades i nästan industriell skala på flera håll i Europa, på 1300-talet framförallt i Flandern och Nordtyskland, och de importerades i stora mängder till bl.a. Sverige. Priserna varierade efter tygets tillverkningsort, dyrast var kläde från Courtrai och Ypres, medan kläde från Thorn i Preussen endast kostade drygt hälften så mycket.

* En skandinavisk form jag stött på är kothardi, men jag gissar att plagget normalt benämndes som ”kjortel” eller kanske ”tröja” i medeltidens Sverige

Cotehardien är delvis inspirerad av den engelske godsägaren Walter Helyons gravbild, ca 1360. The Cotehardie is partially inspired by the effigy of English freeholder Walter Helyon, ca 1360.

Min cotehardie har 12 tygknappar i vardera ärm, samt knäpps framtill med 30 knappar (de färdiga knapparna är ca 1,5 cm i diameter). Att tillverka dessa 54 tygknappar, sy fast dem samt göra 54 motsvarande knapphål tog åtminstone 25 timmar effektiv arbetstid. Sammanhållande sömmar är sydda med 35/2 oblekt och vaxat lingarn, ca 5-6 efterstygn/cm. Sömnsmånen är ca 1 cm och för det mesta lämnad öppen eftersom klädet inte fransar sig så lätt. Knapphålen är sydda med knapphålsstygn av samma sorts lintråd (vanliga kaststygn lär ha varit vanligare under medeltiden, men det är snyggare med knapphålsstygn). Längst med knapphålen har tyget förstärkts på insidan med en ca 4 cm bred infodring av oblekt linne, nedsydd med kaststygn med tunnare lingarn som inte syns på rätsidan. Ärmarnas passform blev kanske inte helt perfekt, men jag gjorde dem lite vidare medvetet för att en doublet/tröja eventuellt ska få plats under. Jag kan tänka mig att en cotehardie av det här slaget kunde ha burits av en lägre borgare eller modemedveten bonde kring 1360 och några decennier fram. En förmögnare borgare eller adelsman hade förmodligen föredragit ett ännu tjusigare kläde som material, och knapphål sydda med silkestråd.

Mid-late 14th century Cotehardie

The Cotehardie, or French for “Bold cote”, begin to appear a couple of decades into the 14th century as the new ideals and fashions require more close-fitting garments for both men and women. As a result, the garments needed some kind of closure, and long rows of buttons became the hottest fashion to sport, often made from the same fabric as the garment itself but also from metal. There are no surviving male cotehardies from the middle ages, but they’re well represented in the rich period art, and also there are preserved arming coats of similar pattern and construction, such as the jupon of Charles VI of France. My cotehardie is made from a fulled, greyish green woollen fabric that could be considered to be a simpler broadcloth. Broadcloth was produced at an almost industrial scale in medieval Europe, by the 14th century especially in Flanders and northern Germany, and it was exported to countries throughout Europe in great quantities, including Sweden. Prices varied depending on the fabric’s place of origin, most expensive was broadcloth from Courtrai and Ypres, whereas that made in Thorn in Prussia could be bought at about half that price.

Struthätta i svart kläde och vitt yllefoder, mönster efter Bockstensfyndet. Hood of black broadcloth and white woollen lining, pattern based on the Bocksten find

My cotehardie have 12 cloth buttons for each sleeve, and is closed at the front with another 30 buttons (the finished buttons are about 1,5 cm or 0,6 in diameter). To make these 54 buttons, to fasten them and to sew a further 54 corresponding buttonholes took at least 25 work hours. The seams are sewn with 35/2 and waxed and unbleached linen thread, about 5-6 backstitches / cm. The seam allowance is about 1 cm (0,4 in) and mostly left raw as broadcloth doesn’t fray easily. The buttonholes are sewn with buttonhole-stitches with the same thread (simple whip-stitches seems to have been the most common in the middle ages but buttonhole-stitches looks tidier). Along the buttonholes the fabric has been reinforced with a nearly 4 cm wide (1,5 in) strip of unbleached linen as lining, attached with hem-stitches from a thinner linen thread that is not visible on the right side. The fit of the sleeves might not be perfect, but I made them a bit loose on purpose to allow a doublet to be worn beneath. A cotehardie of this type might have been worn by a middle-class townsman or fashion-conscious peasant at the time around 1360 and some decades on. A wealthier merchant or nobleman would probably have preferred an even more exclusive broadcloth, and buttonholes finished with silk thread.

Bältesväska efter ett 1300-talsfynd från Helgeandsholmen, Stockholm. Belt purse based on a 14th century find from Helgeandsholmen, Stockholm